Klassens clown

Jag tror att de allra flesta vet vad jag pratar om när jag säger klassens clown. Det är killen eller tjejen som tar till skämt och bus och upptåg som en slags skyddsmekanism. Allt eftersom jag växt upp har de flesta clowner också gjort det, och det var länge sedan jag träffade någon som hamnade i facket "klassens clown". Vad vet jag? De vuxna clownerna kanske känner sig säkrare nu och tar inte till de där skämten lika frekvent längre - i alla fall inte så ofta att det blir jobbigt att föra ett normalt samtal. Nu har jag i alla fall stött på en alldeles äkta vuxen klassens clown. Han är en smart kille, men han skämtar med alla om allt, hela tiden och gör det med en inte alltid trevlig "von oben" attityd. Hittills har allt samröre jag haft med honom gått bra. Han är snäll och hjälpsam om man bara står ut med skämten. Igår gick han dock över gränsen. Jag är ju inte speciellt lång och jag behövde pipettspetsar som fanns högt uppe på en hylla. För att slippa be om hjälp letade jag rätt på en pall och klättrade upp. När jag stod där och lästa på de olika förpackningarna gick han förbi, klassens clown alltså, och sparkade till pallen! Inte mycket, men tillräckligt för att det skulle skaka till och kännas läskigt. Grrr! Så gör man väl inte? "Det där var inte speciellt snällt", sa jag något irriterat. "Vem har påstått att jag är snäll?" svarade han raskt. Snacka om att inte ha något hyfs över huvud taget.