En bekant

Idag på lunchen träffade jag S. Jag tror han är sjuksköterska på sjukhuset här intill. I alla fall jobbar han med ultraljudsundersökningar. Det är ingen jag egentligen känner, men en dag när jag precis kommit hit åt vi lunch vid samma bord och började prata. Jag har inte sett honom sedan dess, men idag såg han mig utanför cafeterian och kom och slog sig ner. Han är en trevlig kille, så jag hade inget emot det. Han berättade att han köpt trummor i julklapp till sin 12-åriga dotter. :) Som svensk känns det lite underligt att bara börja prata med någon helt appropå, men det funkar ju bra. Efter lunchen tackade vi båda för trevligt sällskap och gick åt varsitt håll. Kanske ses vi någon annan lunch. Vem vet? Hur som helst gjorde det mig på bra humör.