Första intrycket

Igår började chefen städa. Han städade sitt kontor. Han slängde sina gamla mögliga plattor. Han städade sin labbänk. Det tog tid och ansträngning, men det blev bra! Jag tror det behövdes, för det var nog mer än två år sedan senast. Vi funderade dock lite på varför detta hände just igår, och efter ett tag kom vi fram till att han vill göra ett gott första intryck. Det är två anledningar: (i) Vi fick en ny medarbetare i labbet idag och (ii) på fredag ska han intervjua prospektiva doktorander. Synd bara att han får alla oss andra att framstå som sluskar nu.

Dagvill

Normalt sett har ju veckor en viss rytm. Fem dagar jobb, två dagar ledigt typ. Men när jag jobbar på helgen också händer det att jag blir dagvill. Idag kändes inte alls som en måndag tyckte jag och jag fick verkligen anstränga mig när jag skulle panera för att ta hänsyn till saker som händer på vissa givna dagar av veckan - som till expemel möten. Usch - det är verkligen en känsla jag ogillar.

Den sämsta smitaren i världen

Igår strax efter lunch stack min chef iväg och han kommer inte tillbaka förrän på måndag. Snacka om gyllene tillfälle att maska!! Normalt sett är han ju alltid är, även på helgerna. Snabbt, snabbt gjorde jag en plan över det som verkligen behövde göras på fredag eftermiddag och tänkte att när det viktigaste är gjort sticker jag hem. Tyvärr visade det sig att jag ändå inte var klar förrän 16.30, så det blev ingen ledig eftermiddag för mig. Dessutom är jag på jobbet idag, så jag är nog en av de sämsta smitarna i världen.

Ljuset i tunnelns slut

Nu finns det en lista på 6 figurer som ska vara med i vår nästa artikel. Med "under-figurer" (a, b, c osv) är det 20 bilder och grafer som ska med. 13 av dem är skrivna i svart och 7 i rött. Rött betyder att experimenten inte är gjorda ännu. Men 13 är i alla fall fler än 7. Anar jag måhända ljuset i tunnelns slut?

Alternativa karriärer?

Ibland på jobbet använder jag nagellack. I mina experiment alltså, inte att måla på naglarna. När jag suttit i ångorna från nagellacket ett tag blir jag nästan lite illamående och jag är i det läget tacksam över att jag inte är manikyrist. Skulle jag behöva lukta på nagellack hela dagarna och den där akrylmassan de gör fejknaglar av skulle jag inte må bra. Manekyrist ska definitivt upp på listan av yrken som jag inte kan tänka mig som alternativa karriärer om forskningen går åt skogen.

Förhållandet mellan ansträngning och resultat

Ibland önskar jag att jag jobbade med något där resultatet per automatik på något sätt var förknippat med hur mycket ansträngning som läggs ner, så att om jag antränger mig väldigt mycket så skulle jag få garanterat bra data. Tyvärr är det inte så. Som nu till exempel när jag har någon slags deadline på fredag och en annan deadline om nio dagar. Jag lägger ner själ och hjärta i experimenten. Jobba långa timmar och stressar. Hoppas få bra resultat innan deadline. Resultat som om det där sambandet ansträngning och resultat fanns redan skulle funnits förra veckan. Minst! Hoppas det stämmer den här veckan. Eller att det åtminstone är min tur att ha tur med experimenterandet.

Att skjuta upp

Oftast försöker jag leva enligt devisen att det är lika bra att göra saker nu så blir de gjorda och så är det skönt att slippa göra dem senare. Innerst inne tycker jag dock nog att det är ganska skönt att slippa göra saker nu och hoppas på att någon annan gör dem senare eller att de liksom ordnar sig av sig själva. Här på jobbet var vi möte varje tisdag när någon post doc presenterar sitt projekt. Förut, när jag började här, var vi många och varje post doc höll sin presentation mer sällan än en gång om året. Nu är vi mycket färre och förra året höll jag tre gånger tror jag. I början av februari var de min tur igen - eller otur kanske... Men så dök det upp ett mail! Killen som står efter mig på listan ska iväg på konferens just den veckan det är hans tur och vill byta med någon INNAN eller efter honom. Antar att jag egentligen inte måste nämna att jag hade svarat på hans email inom en minut?

Kanske första gången i världshitorien

I fredags satte jag upp ett experiment med en metod jag inte använt på en halv evighet. Fd kompanjonen V hade det som sin specialitet, men nu när han är i Europa igen får jag försöka komma ihåg hur man gör. Idag skulle jag kolla på resultaten. Men det går inte riktigt att dra några slutsatser av experimentet... det funkade nämligen för bra! Måste späda proverna 1000 gånger och försöka igen. Hmm... då vet jag vad jag ska göra imorgon i alla fall.

Söndag = jobbdag

Jobb, jobb, jobb idag. Men idag är det i alla fall någon annan i labbet, vilket gör det hela lite roligare.

Hemma igen

Nu är jag äntligen hemma igen efter dagens sista insats på jobbet. Imponerad över att jag fortfarande är vaken och över att jag kunde köra hem. Det går framåt med dygnsrytmen. Tyvärr var jag tvungen att lämna grannarna mitt i en grillfest för att åka till jobbet. Det var mindre kul.

Nästan, nästan

Nu är jag nästan tillbaka i rätt dygnsrytm igen. Det känns bra. Det som är mindre kul är att jag måste jobba idag (och imorgon), men det får väl gå. Det är ju inte som om jag har så mycket val. :P Måste få klart en grej innan chefen sticker på onsdag.

För övrigt gillar katten kokt äggvita. Det är jättekonstigt, men han blir alldeles galen när jag skalar ägg.

Fiasko

Hade gruppmöte idag. Jag är genomförkyld. Det gick så där. Inte bra, men hade väl kunnat vara värre. Har ställt in cellcykelmötet imorgon, för jag kan inte med att stå och snora framför alla. Ska ha den när jag kommit hem istället. Lite surt eftersom jag har hela presentationen färdig.

Deadline

Vi hade deadline för en ansökan i lördags och länge, länge såg det ut som om vi skulle behöva jobba hela helgen för att få till de resultat som krävdes. (Eftersom deadlinen teoretiskt var på en lördag blir det på måndagen i verkliga livet.) Chefen verkade ganska glad över de extra dagarna som stod till buds, men efter att vi fått till en del av experimenten kände han sig nöjd och skickade ansökan på torsdagen för att ha ledigt långhelgen (känns helt olikt honom faktiskt, men jag klagar inte). Så jag var också ledig långhelgen... och lite till, för jag kom inte tillbaka hit förrän igår. Kändes nästan som semester. Mycket skönt!!

Ordningen återställd

Efter lördagens plötsliga experimentella framgång har ordningen numera återställts. Ingenting fungerar och ingen vet varför. Som vanligt alltså.

Helg

Idag är det söndag. Klockan är ungefär halv nio på morgonen och jag behöver inte åka till jobbet idag.

Igår var det lördag. Då jobbade jag sju timmar. Det borde vara förbjudet att jobba så långa dagar när det faktiskt är helg. Men det hade kunnat vara värre - det hade kunnat bli mycket längre. Som tur var fungerade mitt experiment, vilket (1) känns bra, för jag har hållit på med det i totalt 5½ månad (3 månader vintern 2006-2007 och 2½ månad nu), (2) gjorde att jag kunde slänga ut ett experiment (som skulle göras om det jag avslutade igår inte funkade) och (3) ledde till att jag inte behöver jobba idag.

Och allt är (nästan) som vanligt igen

V är tillbaka. Jag hämtade honom på flygplatsen i måndags kväll, skjutsade honom till en fotbollsmatch (som de förlorade och jag stod och tittade på i regnet). Han har varit tillbaka på jobbet sedan i tisdags och det känns nästan som om han aldrig varit borta.

När jag får tillbaka B igen i början av juni kommer allt att bli som vanligt!

Lite ensamt

Nu är jag ensam i mitt lab fram till långt in på eftermiddagarna när de andra kommer. Min mer morgonpigga kompis och labparter har åkt hem. Vi hade pizzalunch för honom här på jobbet i onsdags, och på kvällen träffade han sina vänner (inklusive mig och B) på en bar i Hillcrest. Sedan, tidigt i går morse skjutsade jag honom till flygplatsen. Sorgligt!

Om man vill se det hela från den positiva sidan är det dock bara sex veckor kvar tills han kommer tillbaka för ett två månader långt gästspel. Så egentligen fick han en massa avskedsfester för att åka på semester. Det vill jag också ha nästa gång jag ska vara långledig!

Någon slag galenskap

Jag har hört någonstans att definitionen på galenskap skulle vara att göra samma sak gång på gång och förvänta sig olika resultat. Men vad är det om man upprepar samma sak flera ett antal gånger, förväntar sig samma resultat varje gång, men får olika resultat?

Arbetsklimat

Visst, jag inser att jag valt att för en tid har valt att jobba i ett land som har ett arbetsklimat som radikalt skiljer sig från det i Sverige, men ibland kan jag inte låta bli att irritera mig på det lite. Två veckors semester (som man förväntas att inte ta ut för att visa hur dedikerad man är) verkar vara standard, jobbsäkerheten är obefintlig jämfört med i Sverige och man har bara ett visst antal betalda sjukdagar per år. Min chef är visserligen snäll och generös med semester, men eftersom jag spenderat min semester med att träffa alla söta snälla släktingar och vänner i Sverige känns den ändå obefintlig. Jag förväntas jobba långa dagar och alla helger, men det är det ju bara att acceptera under just den här fasen av min karriär. När man som svensk tittar på en amerikansk almanacka förfasas man lätt över hur få helgdagar det är och det faktum att jag jobbar på ett privat institut och inte på ett statligt universitet gör inte saken bättre, för vi iakttar hälften av helgdagarna i almanackan - max! Hejdå påsken, liksom. (B har det faktiskt ännu värre, där han jobbar har de bara ledigt på Thanksgiving och på juldagen.) I vilket fall som helst är det helgdag på måndag - Presidents Day - men vi har ändå gruppmöte från 10.30 till 11.30. Är inte det på gränsen till elakt?

Minneslucka

Det här är allvarligt. Jag verkar ha fått en minneslucka. Hur kommer det sig egentligen att jag gick med det här? Forskning va? Dåligt betalt, långa timmar och inget funkar (ja, det var en sån dag igår). Hur tänkte jag? Undrans om jag kan skylla på tillfällig sinnesförvirring? Hjälp!