Att skjuta upp

Oftast försöker jag leva enligt devisen att det är lika bra att göra saker nu så blir de gjorda och så är det skönt att slippa göra dem senare. Innerst inne tycker jag dock nog att det är ganska skönt att slippa göra saker nu och hoppas på att någon annan gör dem senare eller att de liksom ordnar sig av sig själva. Här på jobbet var vi möte varje tisdag när någon post doc presenterar sitt projekt. Förut, när jag började här, var vi många och varje post doc höll sin presentation mer sällan än en gång om året. Nu är vi mycket färre och förra året höll jag tre gånger tror jag. I början av februari var de min tur igen - eller otur kanske... Men så dök det upp ett mail! Killen som står efter mig på listan ska iväg på konferens just den veckan det är hans tur och vill byta med någon INNAN eller efter honom. Antar att jag egentligen inte måste nämna att jag hade svarat på hans email inom en minut?