När jag springer min vanliga morgonrunda vid min vanliga tid brukar jag på ungefär samma ställe varje morgon möta en tjej som promenerar i rask takt. Förut när det var svalare på morgnarna hade hon en röd anorack med luva på sig. Förutom "Hi!" och "Good morning!" har jag aldrig pratat med henne, men det känns ändå som att hon är lite av en vän. Vi ses nästan varje dag och vi hejar och vinkar alltid till varandra. Om hon inte är där en morgon undrar jag var hon är. Jag undrar om vi skulle prata med varandra om vi träffades i affären eller på en bar?
en svensk tjejs vardag i Americas Finest City
torsdag, april 12, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar