Varför är man trött när man måste gå upp?

Vanligtvis är det inga problem för mig att kliva upp ganska tidigt på mornarna, men när jag promp måste upp tidigt för att jag bokat en maskin på en sk core-facitity här på Scipps (och det är så gott som omöjligt att boka om för maskinen är så rackarns fullbokad hela tiden) och B har spelat tevespel till sent och lilltjejen sedan bestämde sig för att ta ett motions- och mjaurejs vid halvfemtiden på morgonen gick det trögt. Blä!! Som kompensation kan jag i alla fall gå ganska tidigt idag. :) Hoppas vädret är fint i eftermiddag så att vi kan hitta på något kul. Igår kväll bestod det tidsfördrivet av att hämta V på flygplatsen när han kom från San Fransisco.

Förresten är jag aphungrig, men jag kan omöjligt äta innan klockan blivit 12, för om jag gör det kommer jag att bli superhungrig på eftermiddagen istället. Jag måste vara världens hungrigaste människa, för trots att jag äter mig mätt varenda måltid är jag superhungrig igen innan nästa. Och ja, jag har ätit mellanmål. En banan och en kopp thé faktiskt. (Min kaka från tisdagsmötet fick V. Som vanligt alltså. Inte en så stor uppoffring med tanke på att de inte ens är speciellt goda. Så istället för att äta en halvtrist kaka på tisdagförmiddagarna kan jag äta en god kaka - eller kanske chips! :D - vid valfritt tillfälle istället.)

B ska ta röda bilen till service idag. Jag hatar bilservice. Det känns som en så onödig utgift. Varför ska bilen till meken när den inte är sönder? Fast jag antar att jag skulle ångra mig när motorn skar för att oljan var för gammal eller hade läckt ut eller så.