Det här med känslor

Jag insåg en sak imorse när jag var iväg och tvättade bilen. Åkte dit, lämnade nycklarna och kikade på killarna medans de jobbade. Stod vid fönstret och tittade när en silverfärgad bil åkte på tvättbandet och insåg att jag fick läsa på nummerskylten för att se att det var min bil. Så mycket bryr jag mig om den. Typ inte alls. Det är en helt ok bil, men i min hjärna finns den bara som transportmedel. Inte som RaBArber som jag tyckte så mycket om. Henne körde jag mycket mindre, men oj vad jag älskade den bilen. När silverbilen säljs kommer jag inte att sakna den. Hoppas jag kommer att gilla min nästa bil lika mycket som jag gillade RaBArber.

Fast egentligen vill jag kanske inte ha bil när vi kommer tillbaka till Sverige. Det räcker med att B har en. Bara det är en jag tycker bättre om än grottbilen.