Återkomsten

Nu har de återkommit. Spindelmardrömmarna alltså. Inatt vaknade jag någon timme efter att jag lagt mig och hade adrenalinet pumpande i ådrorna och var övertygad om att det satt en gigantisk spindel i taket i den motsatta änden av rummet. Givetvis gastade jag i panik något om spindlar också så att mannen (som fortfarande var vaken framför teven) kom springande. Men, förstås, var det bara en dröm. Det var ju beckmörkt och jag sov, så det fanns ju egentligen ingen chans att jag skulle ha sett en spindel. Det är bara katten som kan se spindlar i mörkret.