Jag är dålig på det här med besvikelser

Igår vid tjugo över fem ringde B och sa någonting som jag uppfattade som att han var på väg hem från jobbet (han slutar fem). Bra tänkte jag - då brassar jag käk så att det är klart tills när han kommer, så kan vi åka och klättra sedan (= bestämt sedan länge). Tjugo över sex är maten klar och jag slår en signal för att kolla var han tagit vägen och då är han fortfarande på jobbet. Suck! Snacka om besvikelse. Även om jag förstår att sådant kan hända blir jag lika besviken varje gång.

Så, i med en dvd i spelaren, fram med middagen och ett glas vin (nu när vi ändå inte kommer iväg på någon klättring). När middagen är uppäten och vinglaset tomt - en stor balja thé. Sedan ett telefonsamtal från en vän. Därefter mer film och målande av alla 20 naglarna. Underlack. 2 × färgat lack. Överlack. Torka, torka, torka. Sedan kom B hem.