Trots att beslutet nu tagits att övergången till enbart digitala tevesändningar ska skjutas upp från mitten av februari till mitten av juni verkar det som de flesta tevestationer tänker göra övergången nästa vecka i alla fall. Eller vad vet jag... jag har sett två av de knappt tio stationer jag får in annonsera om det, så egentligen vet jag bara säkert att ca 20% kommer att göra det, men jag antar att jag missat information från ett helt gäng kanaler eftersom jag inte tittar så himla mycket. Vad snopet det måste kännas när beslutet helt ignoreras!
en svensk tjejs vardag i Americas Finest City
söndag, februari 15, 2009
torsdag, februari 12, 2009
Vissa saker är svåra att göra ogjorda
J ser lite dåligt. Inte så dåligt att hon alltid har glasögon, men när hon gör vissa saker har hon det. Egentligen skulle hon behöva använda sina glasögon oftare än hon gör, men hon tycker att de är lite besvärliga att ha på sig och att hon ser tillräckligt bra utan dem för att det ska vara värt besväret. Hon kan inte ha kontaktlinser, för hennes ögon är jättetorra och hon tycker inte att det fungerar. Även utan linser använder hon ögondroppar för att ögonen ska kännas bra.
För ett antal månader sedan bestämde J sig för att laseroperera ögonen för att bli av med synfelet permanent. Trots en jobbig ekonomisk situation skakade hon fram ett antal tusen dollar och fick operationen gjord. Innan hon opererades stoppade de lite papper i henne ögon för att kolla att de inte var för torra för att bli opererade. Läkaren bedömde att det nog skulle gå bra.
En vanlig komplikation efter laseroperation av synfel är att ögonen blir torra. Gissa hur torra J:s redan torra ögon blev? De är så torra att hon får mikroblåsor på hornhinnan. Hon har fått massor av droppar som ska droppas i ögonen minst en gång i timmen och geléer att ha i ögonen när hon sover, men inget hjälper. Nu ser hon suddigt och inga glasögon kan hjälpa henne.
Vissa saker är svåra att göra ogjorda. Och dyra.
skrev
Hanna-Stina
klockan
11:55
0
kommentarer
Labels: funderingar, kompisar
Småfel
För det mesta har jag ingenting emot små fel eller brister. Visst kan det var irriterande först, men för det mesta går irritationen och ersätts av något annat. Ibland är det där andra nästan en slags tillgivenhet. Vad spelar det för roll om den inte är perfekt? Den funkar ju ändå!
Detta gäller dock inte biodukar. Senast jag var på bio var det en fläck ganska mitt på bioduken som var sönder! Ingenting kunde projiceras där och det var synnerligen irriterande. Vill inte se någon film i den salongen igen om det kan undvikas. Om jag betalar för att se en film på bio (och $3.50 för en liten liten läsk!) förväntar jag mig bra kvalitet.
skrev
Hanna-Stina
klockan
11:55
0
kommentarer
Labels: film, funderingar, liv
tisdag, februari 10, 2009
Funderingar kring kläder och anatomi
Kläder är, i de flesta fall, konstuerade för att passa den mänskliga anatomin. Byxor har två tuber för benen och tröjor har två tuber för armarna. Men varför heter byxornas tuber ben när tröjornars tuber heter ärmar? Borde de inte logiskt sett heta bän eller kanske bån? För att skilja dem från kroppsdelen och undvika förvirring.
skrev
Hanna-Stina
klockan
06:53
0
kommentarer
Labels: funderingar, kläder
måndag, februari 09, 2009
Den livsviktiga teven (ii)
Nu är beslutet taget. Bytet från analoga till digitala tevesändningar har skjutits upp från mitten av februari till mitten av juni för att det fortfarande är så många som inte är tillräckligt förberedda. Jag är en av dem som räknas som inte tillräckligt förberedd och så ska det förbli. Jag tror inte att jag kommer att bli tillräckligt teveberoende fram till sommren för att ändra mig.
skrev
Hanna-Stina
klockan
10:00
0
kommentarer
Labels: funderingar, USA
lördag, februari 07, 2009
Det där med överlägsen attityd
Ibland händer det att jag kommer till en skönhetsinrättning - tänk frisörsalong, manikyrist eller ett ställe för ansiktsbehandlingar - där de har en helt fantastiskt överlägsen attityd. Som att de redan från början vill visa mig att jag minnsann inte är fin/cool/snygg/... nog för deras ställe. Ibland räcker det inte med attityd och näsan-i-vädret hållning utan det hela följs upp med allehanda förolämpande frågor och kommentarer för att riktigt låta mig veta hur mycket bättre de är än jag. Varför frågar jag mig? För att det känns bra att vara lite bättre än andra? För att de inte vill ha kunder som faktiskt kommer tillbaka? För att de bara vill associeras med ett visst klientel och effektivt måste skrämma bort alla som inte är bra för deras image? Suck!
Tur att jag har hittat världens snällaste och coolaste frisör i alla fall.
skrev
Hanna-Stina
klockan
08:09
0
kommentarer
Labels: funderingar
lördag, januari 31, 2009
Alternativa karriärer?
Ibland på jobbet använder jag nagellack. I mina experiment alltså, inte att måla på naglarna. När jag suttit i ångorna från nagellacket ett tag blir jag nästan lite illamående och jag är i det läget tacksam över att jag inte är manikyrist. Skulle jag behöva lukta på nagellack hela dagarna och den där akrylmassan de gör fejknaglar av skulle jag inte må bra. Manekyrist ska definitivt upp på listan av yrken som jag inte kan tänka mig som alternativa karriärer om forskningen går åt skogen.
skrev
Hanna-Stina
klockan
08:01
0
kommentarer
Labels: funderingar, jobb
torsdag, januari 29, 2009
Den livsviktiga teven
I mitten av februari ska USA, precis som Sverige gjorde för några år sedan, helt byta från analoga till digitala tevesändningar. Jag har en helt vanlig analog tjockisteve och jag tänker inte lägga ut pengar för varesig kabelteve eller konverteringsbox. En anledning är att jag inte är tillräckligt intresserad av teve och en annan är att jag faktiskt inte ska bo här så länge till att jag tycker det behövs. En tredje anledning är ju att det mesta jag ser ändå är på dvd eller strömmande via nätet till min teve via min Xbox. Inte en så stor grej att vara utan teve tycker jag.
Andra veckar däremot tycka att det där med teve är otroligt viktigt. Det har varit på tapeten i kongressen och senaten (eller bara på ena stället - men vilket?) att skjuta upp övergången till i juni för att gamla och fattiga inte har råd att köpa box och ska få tid på sig. Underligt tycker jag som inte tycker teve är så himlans viktigt.
För några dagar sedan hörde jag någon slags (expert?) på radion också som beklagade sig över att x antal millioner hushåll fortfarande inte förberett sig för konverteringen. Detta var livsfarligt enligt honom, speciellt i San Diego där man ganska ofta kan drabbas av katastrofer som jordbävningar och bränder. Har man då ingen teve kan man inte få den information man behöver hävdade mannen i radion. Jag skulle vilja säga emot honom. Är det tillräckligt katastrof kommer vi inte att ha någon ström och då funkar teven ändå inte. Så det så! Och när det brann som bara sjutton 2007 fick jag mest och bäst information via radio och internet. Så det så!
Barasåattnivet....
skrev
Hanna-Stina
klockan
11:10
1 kommentarer
Labels: funderingar, USA
måndag, januari 19, 2009
Längtan
Ibland längtar jag efter att bo någonstans där jag kan dricka vattnet direkt ur kranen och att det smakar gott. Vatten som inte luktar badhus och smakar apa även efter att det filtrerats. Då skulle jag äntligen kunna återskapa min vana att dricka massor av vatten ur kranen direkt när jag borstat tänderna eftesom det är då det smakar som godast!
skrev
Hanna-Stina
klockan
14:07
0
kommentarer
Labels: funderingar, San Diego
tisdag, januari 06, 2009
Glömska
Jag tror minsann att alla här har glömt hur man kör bil. Igår på väg till och från jobbet såg jag två stora olyckor och hörde talas om många fler. Dessutom var det världens pådrag här utanför med ett gäng brandbilar, en polisbil, en ambulans och en heavy rescue-bil för att någon snubbe bestämt sig för att det var bättre att kanjonen än på vägen och därefter behövde räddas. Underligt hur fort kunskaper försvinner! Fast jag ska väl knappast säga något eftersom jag knappt kom ihåg vad jag jobbar med när jag kom till jobbet igår efter att ha varit ledig.
skrev
Hanna-Stina
klockan
10:44
0
kommentarer
Labels: funderingar, liv
måndag, januari 05, 2009
Klagosång över i-landsproblem
Det är en lyx att bo här i södra Kalifornien där sommaren är lång och nästan garanterat solig och vintern är mycket behaglig och varken paraply eller jacka sällan behövs, men ibland saknar jag Sverige. Ibland är det väldigt specifika saker som jag tycker saknas - som isolering och centralvärme som gör att det faktiskt är varmt inne när det är svalt/kallt ute. Mer än 5 grader varmare alltså... Jo visst, jag uppskattar att det är femte januari och det är soligt och 15 grader varmt ute, men när jag kliver upp på morgonen och det är 13 grader i mitt hus önskar jag att byggherrarna (eller vem det nu är som ansvarar för detta) kunde lära sig lite om just dessa grejjer. För en värme-junkie som mig är det inte det minsta lockande att kliva upp på morgonen när det är så svalt. Brr!
skrev
Hanna-Stina
klockan
12:06
0
kommentarer
Labels: boende, funderingar
tisdag, september 16, 2008
Vinterskorna fram?
Det var aningen svalare här igår. En tjej jag såg i Fashion Valley tyckte det var dags att ha något varmare på fötterna och hade dragit på sig ett par uggs. Varmt och skönt om fötterna och en bit upp på benen. Synd bara att de inte gör ännu längre modeller så de kan värma hela vägen upp till shortsen.
skrev
Hanna-Stina
klockan
13:15
1 kommentarer
Labels: funderingar, San Diego
tisdag, augusti 26, 2008
Ny infallsvinkel
Förut har det stått "Don't speed - save lives" ibland på de stora ljusskyltarna längs motorvägen. Nu har de kommit på en ny, ekonomisk vinkling på det hela, för igår stod det "Don't speed - save lives, save fuel". Vem bryr sig om att rädda liv när man kan spara pengar?
skrev
Hanna-Stina
klockan
11:42
2
kommentarer
Labels: funderingar, San Diego
onsdag, augusti 20, 2008
Det gäller att vara ute i tid
I min mataffär har de en sektion med säsongsbetonade varor. Nu senast har det varit sommargrejjer. Strandstolar, kylväskor, grillkol och annat man kan behöva för en kväll i trädgården eller en dag på stranden. Detta hade de dock ändrat på när jag var i affären senast. Då hade de släpat fram Halloweengodiset!!! Snacka om att vara ute i god tid!
skrev
Hanna-Stina
klockan
10:27
0
kommentarer
Labels: funderingar
tisdag, juli 22, 2008
Selektivitet
Det verkar som om min ytterlampa går sönder mycket oftare än alla andra lampor. Visserligen har jag CFL inomhus, men i yttelampan får de inte plats, så där har jag en vanlig glödlampa istället, men så här ofta ska de inte gå sönder. Måste hitta någon lång person som kan hjälpa mig byta eller så får jag klättra upp på räcket och försöka byta... Hmm... Var är mannen när man bäst behöver honom?
skrev
Hanna-Stina
klockan
07:00
2
kommentarer
Labels: funderingar, hem
måndag, juli 21, 2008
Det är nog en fråga om image
Jag har fortfarande inte vant mig vid att sjukvårdsställen - sjukhus, läkarmottagningar, tandläkare och så vidare - ser ut som hotell. Eller i vissa fall som findlansfärjor. Antagligen är det meningen att det ska kännas mer inbjudande, men för mig har det motsatt effekt. Är inte helteckningsmattor ganska ohygieniska? Jag bara undrar. Det enda stället som känts som ett sjukvårdsställe är veterinären. Faktiskt.
skrev
Hanna-Stina
klockan
16:57
0
kommentarer
Labels: funderingar
måndag, juni 23, 2008
Det här med känslor
Jag insåg en sak imorse när jag var iväg och tvättade bilen. Åkte dit, lämnade nycklarna och kikade på killarna medans de jobbade. Stod vid fönstret och tittade när en silverfärgad bil åkte på tvättbandet och insåg att jag fick läsa på nummerskylten för att se att det var min bil. Så mycket bryr jag mig om den. Typ inte alls. Det är en helt ok bil, men i min hjärna finns den bara som transportmedel. Inte som RaBArber som jag tyckte så mycket om. Henne körde jag mycket mindre, men oj vad jag älskade den bilen. När silverbilen säljs kommer jag inte att sakna den. Hoppas jag kommer att gilla min nästa bil lika mycket som jag gillade RaBArber.
Fast egentligen vill jag kanske inte ha bil när vi kommer tillbaka till Sverige. Det räcker med att B har en. Bara det är en jag tycker bättre om än grottbilen.
skrev
Hanna-Stina
klockan
16:20
0
kommentarer
Labels: bilar, funderingar
lördag, juni 21, 2008
Föråldrat
Igår innan jag gick till jobbet hördes en ljudlig duns utanför dörren och när jag gick ut såg jag att det låg en telefonkatalog på trappan utanför dörren. Endast gula sidorna som vanligt (har inte sett till en för privatpersoner sedan jag kom hit). Katalogen ligger fortfarande kvar och när jag väl flyttar på den hamnar den i pappersåtervinningen. Visst känns telefonkatalogen som ett föråldrat fenomen? Vem använder en papperkatalog nu för tiden? Jag har inte gjort det på många år. Slöseri med de stackars träden är det också.
skrev
Hanna-Stina
klockan
18:01
0
kommentarer
Labels: funderingar
onsdag, maj 07, 2008
Attityder
Igår kväll var vi ute och åt middag med några vänner och gick sedan vidare till en bar. Jag valde att inte dricka alkohol, för jag körde (och vill till gymmet morgonen efter). När jag skjutsade hem våra vänner kritiserades mitt vägval högljutt från baksätet med argumentet att det finns så mycket poliser på de stora gatorna och att det är bättre att ta de små gatorna så vi inte blir haffade för rattfylla. Trots att jag ett par gånger förklarade att det starkaste jag druckit under kvällen är grönt thé fortsatte protesterna då och då. Man kan ju bara ana vad personen som klagade är van vid.
skrev
Hanna-Stina
klockan
16:19
1 kommentarer
Labels: funderingar, liv
måndag, april 21, 2008
Livsnödvändigt
Här i San Diego (och kanske i andra delar av landet också, vad vet jag?) är livsmedel som anses nödvändiga helt utan försäljningsskatt. Jag antar att det är för att håll mat relativt billigt så att alla kan ha råd att äta. Imorse skulle jag hålla i veckans gruppmöte, vilket också betyder att jag skulle ha med mig fika, så jag åkte till Henry's för att köpa muffins innan jobbet. När jag kikade på kvittot såg jag att det inte var någon skatt på muffinsen, så jag antar att de räknas som baslivsmedel.
skrev
Hanna-Stina
klockan
21:42
0
kommentarer
Labels: funderingar, mat