Fram tills jag hade bott här i tre år hade allt gått lugnt till på vägarna. Inga olyckor. När jag varit här i tre år och några veckor blev jag påkörd bakifrån. Bara en touch, en dunk. Ingen fara. Tog telefonnummret till tjejen. Döpte henne till "Rear ending girl". Verkar inte vara några fel på bilen. Tiden går... några veckor i alla fall. Och så igår - påkörd bakifrån igen, för andra gången på en och en halv månad. Bara en dunk, en touch. Ingen fara. Tog telefonnumret till killen. Döpte honom till "Rear ending guy". Ska detta bli en vana, något som händer en gång i månaden så får jag börja ge dem datum också.
en svensk tjejs vardag i Americas Finest City
tisdag, januari 13, 2009
En gång - ingen gång. Två gånger - en vana?
skrev
Hanna-Stina
klockan
16:48
0
kommentarer
Labels: bilar
måndag, juni 23, 2008
Det här med känslor
Jag insåg en sak imorse när jag var iväg och tvättade bilen. Åkte dit, lämnade nycklarna och kikade på killarna medans de jobbade. Stod vid fönstret och tittade när en silverfärgad bil åkte på tvättbandet och insåg att jag fick läsa på nummerskylten för att se att det var min bil. Så mycket bryr jag mig om den. Typ inte alls. Det är en helt ok bil, men i min hjärna finns den bara som transportmedel. Inte som RaBArber som jag tyckte så mycket om. Henne körde jag mycket mindre, men oj vad jag älskade den bilen. När silverbilen säljs kommer jag inte att sakna den. Hoppas jag kommer att gilla min nästa bil lika mycket som jag gillade RaBArber.
Fast egentligen vill jag kanske inte ha bil när vi kommer tillbaka till Sverige. Det räcker med att B har en. Bara det är en jag tycker bättre om än grottbilen.
skrev
Hanna-Stina
klockan
16:20
0
kommentarer
Labels: bilar, funderingar